Shamanismens plats och roll i vårt samhälle
Man kan ställa sig frågan om shamanismen har en funktion i vårt västerländska samhälle idag och hur denna funktion i så fall ser ut? Det har funnits, och finns fortfarande på många håll, en spridd uppfattning om verkligheten som uppdelad i två delar - en konkret/vardaglig/fysisk/vanlig del där vi lever våra dagliga liv och en mindre greppbar men ändå ständigt närvarande övernaturlig/andlig aspekt av tillvaron. I den senare har olika varelser som naturväsen, andar, gudar och gudinnor, rådare och naturandar ansetts ha sin hemvist, och det haräven i vårt land funnits en bred förankring i denna övertygelse en bra bit in på 1900-talet. Att det i skog och mark såväl som runt människors gårdar fanns väsen som man var mån om att hålla sig väl med, var en lika naturlig del av tillvaron som det dagliga, praktiska arbetet. Man kan tolka det som ofta kallas folktro som en kvarleva från en förkristen tid, då tro på en besjälad natur och en så kallad övernaturlig eller andlig verklighet i enighet med shamansk världbild var det gängse sättet att betrakta världen.Idag har de flesta anammat vad man kallar en vetenskaplig och rationell världsbild, i vilken det som inte omedelbart går att se och mäta upp hänförs till vidskepelse och övertro. En viss fascination för olika uttryck av "vidskepelse" lever kvar antingen i intresset för folktro i det gamla samhället vi lämnat till förmån för vår upplysta tillvaro, eller i sökandet efter det "exotiska" och "autentiska" i fjärran länder eller inom "traditionella kulturer". Samtidigt upplever många människor i vårt samhälle en brist på mening och sammanhang. Att vi som individer och samhälle saknar kontakt med och förankring i naturen visar sig tydligt i sättet vi förbrukar, istället för att samarbeta med, naturen omkring oss. En av grundtstenarna inom shamanismen är tron på en besjälad natur. Allt som lever runt omkring oss har liksom vi själva ett liv och medvetande, och det är detta medvetande den som utövar shamanism kommunicerar med under ett förändrat medvetandetillstånd. En annan viktig aspekt är att allt i naturen är sammankopplat. Den synen sätter inte människan i motsatsförhållande till naturen, utan betraktar människan som en del av ett mycket större sammanhang. Att bruka våld mot naturen kring oss blir att bruka våld mot oss själva och skapar dessutom en separation från det större sammanhang vi som människor ingår i.
Vi har i vårt samhälle en bruten shamansk tradition. Kyrkliga och rättsliga påbud liksom tilltro till den framväxande skolmedicinen har gjort att traditionellt beprövat botande utifrån en andlig aspekt fallit i skymundan. De flesta shamanska utövare, även inom kulturer där shamanismen fortfarande används som huvudsaklig källa till bot och balans, arbetar utifrån en bruten tradition. Kulturer och samhällen förändras alla över tid, liksom olika företeelsers plats i en kultur eller i ett samhälle. Det som idag kallas kärnshamanism fokuserar på de gemensamma dragen i shamansk världsbild och använder universella tekniker för traditionellt botande. Att som västerlänning utöva shamanism innebär därför inte per automatik att man stjäl olika kulturella uttryck från andra kulturer, utan handlar istället om att hämta upp spillrorna av en egen bruten tradition och bygga vidare på denna. Självklart har företrädare för kulturer som upplevt exploatering av olika slag exklusiv rätt till sina specifika uttryck av ceremonier, klädsel och ritualer utan att andra profiterar på dessa. Grunderna i de shamanska teknikerna är däremot universella. De har sett och ser fortfarande likartade ut i tid och rum och har följt människan åt under mycket lång tid. Därmed måste de tillhöra mänskligheten som sådan, och inte låsas till någon specifik kulturell tillhörighet. Att de använts under lång tid och ser så lika ut på olika platser i världen talar för att de faktiskt är verksamma, även om det inte går att vetenskapligt kartlägga hur de fungerar. Det viktigaste är trots allt att de faktiskt fungerar.
De shamanska teknikerna låter sig kanske inte förklaras i vetenskapliga termer, men syftar till att på ett traditionellt beprövat och framgångsrikt sätt behandla sjukdomar och obalanser hos djur, människor, platser och i relationer. Det arbetet måste anses som ständigt aktuellt, och kanske till och mer ännu mer angeläget i vårt samhälle idag.